Jag var lockad av att kunna göra skillnad i en organisation jag upplever skapar positiva förändringar på riktigt. Men även min yrkesmässiga nyfikenhet lockade mig: Hur kommer det gå att hålla workshops i ett av världens fattigaste och mest patriarkala samhällen? Hur kommer det att fungera att arbetea med teman som öppenhet, sårbarhet, feedback, självkännedom, samsyn kring uppdrag, roller och spelregler, inåtblickande och gränssättning?
Resan började med att den fantastiska Generalsekreteraren för Yennenga, Stina Berge, i somras ringde och frågade om jag kunde följa med till deras by Nakamtenga i Burkina Faso för att utbilda all personal i självledarskap och grupputveckling. Speciellt ledningsgruppen behövde ledningsgruppsutveckling.
Alla behövde utbildas, ledningsgruppen, personal och chefer som arbetade på skolor, vårdcentral, kök, verkstad och en farm.
Vi hade pratat om det förut men nu var behovet mer akut. Ledningsgruppen på plats hade gått igenom stora utmaningar och det fanns ett stort behov av att få ihop hela organisationen så att alla kunde ta ett större ansvar samt få ökad tillit och öppenhet till varandra. De behövde helt enkelt få förutsättningar för ännu bättre samarbeten.
En del av mig ville verkligen bidra så jag lovade att återkomma med förslag på möjliga datum samtidigt som jag visste att det i nuläget inte fanns några luckor i kalendern de närmaste månaderna.
Jag var lockad både av att kunna göra skillnad i en organisation jag upplever skapar positiva förändringar på riktigt samt den yrkesmässiga nyfikenheten i hur det kommer gå att hålla workshops i ett av världens fattigaste och mest patriarkala samhällen i teman som öppenhet, sårbarhet, feedback, självkännedom, samsyn kring uppdrag, roller och spelregler, inåtblickande och gränssättning m.m. Jag var även nyfiken på hur det skulle gå att vara beroende av tolk eftersom ingen i byn kan engelska (bara någon enstaka).
Strax efter Stinas samtal fick jag ett meddelande från en av mina största kunder som meddelade att den veckas ledarträning jag skulle bedrivit i USA i september behövde skjutas fram. Det var samma vecka som Stina uppgivit vore idealisk för ledarträning i Nakamtenga och jag såg det som ett tecken att åka men innan jag gav definitivt besked till Stina ville jag ändå göra en riskanalys.
Riskanalysen
Inhämtningen av information bestod mest av öppna källor, statistik m.m. samt samtal med några vänner som rest i landet. De öppna källorna var ingen positiv läsning. Förutom ett av världens fattigaste länder är Burkina Faso även ett av de länder i världen som har högst risk för terrorattentat, kidnappning, risk att bli smittad av malaria, farlig trafik och bristande sjukvård. UD och övriga västländers ambassader avråder från alla resor utanför huvudstaden dit man bör resa endast om det är nödvändigt. Frankrike slutande flyga till landet i början av augusti och det finns en viss risk att krig ska bryta ut.
Som tur var gav mina vänner en mer nyanserad lägesbild och även en överblick av vilka områden som jag borde undvika.
Jag är av den uppfattningen att de flesta medvetna risker går att förebygga så efter att ha gått igenom alla risker och hittat olika sätt att förebygga dem bestämde jag mig för att bekräfta resan till Stina.
Resan
Väl på plats i Nakamtenga fick vi ett mycket varmt välkomnande av många bybor. Det märktes att Stina och Lennart (senior rådgivare och Stinas pappa) var efterlängtade men även jag välkomnades med mycket värme.
En församling hade hyrt in sig i skolans lokaler och större delen av de första dagarna ljöd lovsång i området som skapade en fin känsla av trygghet. Det kändes overkligt att jihadister orsakade problem endast en timme därifrån. I byn upptäckte jag att alla hälsar artigt och tar i hand när man passerar vilket gör att även korta förflyttningar kan ta rätt lång tid. Jag slås av att det känns som om ingen har bråttom.
Besök hos kungen
Mitt i min vistelse i Burkina Faso följer jag med på ett besök hos kungen. Efter längre väntan och en ceremoni med diverse bugningar får jag alltså träffa deras kung som sitter på en riktig kungatron och beslutar diverse viktiga frågor, det känns lite overkligt. Han ser ut som en riktig kung, verkar intelligent och tackar mig för att jag bidragit till utvecklingen i Nakamtenga som kommer skapa långsiktig positiv påverkan för byn. En påverkan som hänger ihop med att de nu fått kunskap som kommer hjälpa dem på riktigt. Han ber mig även ha tålamod. Efter att jag lyssnat på kungen blir jag berörd av hans klarsynthet och tänker att han har helt rätt, blir imponerad av hans skärpa.
Ledningsgruppsutveckling samt workshop i grupputveckling och självledarskap
Arbetet med ledningsgruppen på plats började redan första dagen. Tanken var att ledningsgruppen skulle få ledningsgruppsutveckling under två intensiva dagar och sedan hjälpa till som assistenter när övriga personalen utbildades i två omgångar under två dagar. En omgång med de som arbetar som lärare och inom sjukvården, och därmed har en bra utbildningsnivå, och en omgång med de som främst arbetar med praktiska yrken och där flertalet inte gått i skolan och är analfabeter samt en del endast pratar lokala språk.
Upplägget fungerade oerhört bra, ledningsgruppen visade både engagemang samt mod när de genomförde övningar som många ledningsgrupper i västvärlden upplever som extremt utmanande såsom feedbackövningar, tal till sig själva på dödsbädden, delning av utmaningar, analys av framtid, framåtblickande strategier, samsyn kring vart de är på väg och mycket mer.
Det som imponerade mest var den värme de visade varandra. Det märktes att de gått igenom stora utmaningar som svetsat dem samman och gjort deras ambition framåt ännu starkare. Stina fungerade utmärkt som tolk, det underlättade att hon gått min ledarutbildning och var bekant med de flesta modellerna och övningarna.
Under de följande utbildningstillfällena för resten av personalen fungerade ledningsgruppen som assistenter så även om grupperna var på 40 personer så infann sig en stor trygghet i gruppen tack vara deras roll. De stöttade övriga deltagare och gav mig värdefull input.
Vi hade samlingar både inför och efter utbildningen där vi stämde av hur övningarna landat i gruppen och assistenternas engagemang var fantastiskt. Jag minns särskilt hur de ville påminna mig om olika övningar och modeller som de absolut ville att alla skulle få höra: PGU modellen som levt med mig sen min tid på polisens insatsstyrka (värdera ständigt vad som är viktigast att prioritera, uppgiften, gruppen eller personen), feedbacktrappan, vikten av att blicka inåt och att ta ansvar för sitt eget liv m.m.
Personalgrupperna genomförde ofta övningarna med en försiktig start som ganska snabbt övergick i ett stort engagemang och i många övningar också mycket hjärtliga skratt.
Jag berörs när jag får insikt i olika privata utmaningar, och hur de kan ha nytta av insikter från övningarna även i de utmaningarna. Nya utmaningar för mig var till exempel risken att bli anklagad för att vara häxa och bli utdriven ur byn.
All personal på Yennenga fick genomföra träningen/utbildningen.
Min känsla är att deltagarna fick en djup öppenhet och tillit till varandra, att alla förstår sitt uppdrag och sitt eget ansvar ännu tydligare, att de har fått ett språk och en förståelse för gruppens utveckling som kommer hjälpa dem framöver, att de fått nya verktyg och färdigheter i kommunikation, feedback och feedforward.
Jag har en förhoppning att ledningsgruppen kommer förvalta insikterna från dagarna på ett fantastiskt sätt. De har både engagemanget och modet.
De tillfällen som jag återkommande blev mest berörd av var när deltagarna delade sina reflektioner från dagarna kring: starkaste känslor, generella lärdomar, lärdomar om sig själva och lärdomar om gruppen, där fick jag ett kvitto på att de verkligen tagit till sig något av dagarna.
Lärdomar
- Vikten att arbeta med frågor om öppenhet, sårbarhet, feedback, självkännedom, samsyn kring uppdrag, roller och spelregler, är allmänmänskliga.
- Det fungerar utmärkt att genomföra workshops med tolk.
- Det var en hel del kulturella aspekter som gjorde mig osäker på vilka övningar som skulle fungera t. ex. att män i Burkina Faso inte får visa känslor, speciellt inte gråta, att man inte får titta dem som är äldre i ansiktet, att man inte får säga emot de som är äldre m.m. Det fungerade trots det utmärkt att genomföra övningar där de fick titta varandra i ansiktet, säga emot varandra, gråta m.m. Det var dock en fördel att nämna det i början och skapa både mental förberedelse och spelregler kring det.
- Många övningar går utmärkt att genomföra även med analfabeter.
- Det är varmt, drick mycket vatten.
Senaste kommentarer